God eftermiddag!
Jag har väl haft bättre dagar, men ibland vaknar man och känner för att kasta allt åt skogen och bara vara. Har väl hamnat i en sån period just nu...
Det känns som att det bästa för mig vore att få rymma ut till någon stuga i skogen, nära någon sjö. Vill inte ha så mycket intryck runt mig och jag känner mig ganska så trött på hur mitt liv ser ut just nu. Det är så... Begränsat. Inrutat. Ofrivilligt. Sociologiskt förutbestämt. Varför måste det vara så?
Jag har ju alltid trott att jag trivs i Stockholm, men nu längtar jag bort. Någon snäll en som vill skänka mig den möjligheten?
