Äntligen

Jag fick något ryck igår och drog med mig pojkvännen ut på en kvällspromenad med avsikten att kasta lite. Att ens få ut mitt UL-spö från garderoben var kämpigt eftersom det hade fastnat i ett spö med kastmete, så tillslut fick jag snällt klippa av flätlinan med nylontafs och knyta på direkt på ett beteslås med tvåfenad orange jigg. Varför jag valde det draget vet jag inte, men det berodde nog mest på att det var det som satt på helt enkelt. 


Att knyta gick relativt snabbt vilket känns kul i och med att det gått så lång tid sedan senast, så sedan begav vi oss mot ett av mina favoritställen. Jag haf fått hugg och napp av olika slag där men oftast får man ingenting - vilket var helt okej för mig den här gången då jag mest ville kasta för kastandets skull.

Mycket riktigt några få hugg (min jigg var nog både för stor och i fel färg för de förutsättningar som rådde just då) och inge napp, men jag var så glad så ändå. Härligt med mygg till och med, eftersom det hör till upplevelsen. Tillslut blev jag dock lite girig och skulle kasta mot den grundare delen där jag vet att det ligger en del skit på botten. Lät jiggen sjunka lite väl djupt och så var den fast. 

Jag ville inte riskera något med spöt så jag släppte på linan och drog sedan med handen/armen (jag brukar linda linan där ifall jag har långärmat på mig) och så var det slut för den kvällen. Nu är jag så otroligt sugen på mer så vi får se nör jag beger mig ut nästa gång. 


Att åka båt för första gången

Något jag fick kämpa med förra sommaren var att lära mig själva grejen med båt. Jag hade alltså inte ens suttit i en båt som inte var en stor bilfärja (flytande monster) och kände mig rejält liten i tanken på att sitta i en, ja, liten båt. Rädslan fanns kvar rätt så många gånger inför och under sommarens båtturer. Det fanns olika anledningar...

- Vad händer om båten går sönder på något sätt? Hur ska jag bete mig, vad förväntas jag göra? Inte göra?!

- Jag har aldrig i mitt liv blivit sjösjuk, men jag gillar inte när det guppar. Vågor som får en båt att röra sig innebär en absolut livsfara i mitt huvud, i och med att jag har urusel balans och är rädd för att trilla i.

- För mig vore det egentligen inte så farligt att ramla i vattnet på grund av dålig balans när en båt står "stilla". Jag kan simma/flyta och skulle därför inte få panik av att befinna mig i vattnet. Dessutom har jag ju alltid flytväst på mig, så det kompenserar ju rätt så mycket för den tyngd blöta kläder ger. Jag är däremot rädd för själva momentet då jag ska UPP ur vattnet och in i båten igen. Hur ska det gå till, med min kassa motorik? Jag har noll kontroll över att kordinera rörelser som involverar både ben och armar uppe på land, så hur skulle det gå om jag helt plötsligt vill (läs: måste) ta mig upp ur vattnet? Jo, i min värld ser det ut såhär. 1) Aj. Smärta i form av att halka till under ett försök att häva mig upp och slå i haka eller näsa i båtkanten samt att bli dragen i armar och dylikt när jag får hjälp 2) Förnedring. Det pinsamma i att inte kunna ta mig upp och behovet av massiv hjälp som skulle leda till att jag ser ut som en onykter sjöko 3) Mer rädsla. Jag är inte feg någonstans, men har jag en gång varit med om något obehagligt är det inte alltid jag försöker mig på något igen.

Som det ser ut nu så kommer följande sommar inte bli sämre än den förra på båtfronten. I år känner jag många fler son har tillgång till båt, samtidigt som jag fått mer erfarenhet och övning. Paniken infinner sig nog inte på samma sätt som under de första gångerna och jag kommer säkert inte ens tvivla innan jag tar ett stort (vingligt) steg för att ta mig ner i båten. Senaste gången jag åkte båt var med min fiskekompis Sami och då vågade jag till och med stå upp i fören och jigga abborre. Det var däremot ingen match efter Samis vansinnesfärd utanför Jungfrusund, hahahah...

Så, jag ser alltså fram emot att åka båt i sommar. Det trodde jag aldrig att jag skulle göra. För ett år sedan trodde jag inte heller att jag skulle kalla mig själv för FiskeLina, heh..




Veckan som gått

Veckan började med att jag kände mig rätt så seg, och både tisdag och onsdag låg jag hemma med feber. Jag jobbar hemifrån flera dagar i veckan och jag har ett väldigt roligt jobb, så när skrivbordet med dator och annat ligger cirka en meter bort känns livet inte roligt alls. 

Är glad över att det inte var halsen som strulade, för med ett jobb där man sitter och pratar med människor som behöver rådgivning kring försäkringar behöver jag rösten som ett viktigt redskap. Självklart behöver jag vara pigg och glad med, så därför fick jag bita ihop och lägga mig för att vänta ut febern.

Torsdag och fredag kändes rätt så bra, men jag längtar redan efter nästa jobbvecka. Det känns så lyxigt att få längta efter att jobba! För ett år sedan trodde jag att mitt liv skulle bestå av plugg, men icke. Jag borde ha tagit steget att börja jobba tidigare, men det positiva med att jag väntade är ju att jag nu har världens bästa arbetsplats och kollegor.

-

Nu är jag på väg till pojkvännen och imorgon bär det av mot fiskemässan. Soooom jag har längtat! Var så sjukt orolig över att jag skulle fortsätta vara sjuk även under helgen.. Har lixom väntat på det här sedan jag började fiska i juni förra året!

På grund av febern hann jag tyvärr inte gå ut och fiska något i veckan, men fiskesakerna ligger redo på en bänk hemma :) Har kikat så att allt är helt, att flätlinan känns bra och så knöt jag på ny tafs med beteslås. Det ska bli spännande att få prova på lite vårfiske, men jag har absolut ingen aning om vad jag har att vänta mig. 

-

En annan sak som pågår i mitt liv just nu är att jag för tillfället är lacto-ovo-vegetarian. Jag har haft min första köttfria vecka, och nästan helt mjölkfri dessutom. Mitt mål är att lyckas bli vegan, men det är en omställning som jag låter ta den tid det tar. Jag vägrar stressa mig in i något för att sedan ge upp när det blir för svårt.

Så hur ska jag kombinera veganism med mitt fiskeintresse? Det är inte helt lätt om jag ska vara ärlig, men det kommer bli just så; en kombination.

Eftersom jag inte har så mycket erfarenhet av kombinationen så tänker jag inte skriva mycket om det i början. Det enda jag vet är att kombinationen veganism och fiske kan fungera för mig, eftersom jag varit tydlig redan från början med att jag till största del fiskar för att äta. Det innebär att jag inte utövar "catch and release" bara för skojs skull. För det är inte skojigt. Jag släpper tillbaka fiskar som är för små för att ätas, samt de som är för stora och som behövs för att stärka beståndet. 

Så jag kommer vara en vegan som äter egenfiskad fisk. Med tanke på att jag inte är något proffs på att fiska får jag inte heller napp särskilt ofta, hahah! 



RSS 2.0