Botten

Känner mig lite nere. Försöker bena ut vad jag ska göra med mitt liv. Eller ja, rättare sagt vad jag ska göra för att kunna få göra vad jag vill med mitt liv. 
 
Det finns så mycket jag är tacksam för, vilket jag ibland är lite dålig på att komma ihåg. Jag har inte haft det lätt alla gånger, men jag existerar fortfarande. Nu ska jag satsa på att leva också och jag är på god väg. 
 

För att inte deppa ihop totalt ligger jag i sängen och kollar på urgulliga frenchies, fina sjöstugor och praktisk förvaringsinredning. 
 
Det som gnager inombords är ändå drömmarna om att få leva ett liv som är bra. Enskilt, mysigt, avslappnande och hälsosamt. Listan kan göras mycket längre, men det där sammanfattar det mest väsentliga. För mig är det inte så viktigt att tjäna pengar - jag anpassar mina utgifter efter mina tillgångar. Viktigast för mig är att känna att livet känns bra och även om jag i mångt och mycket är tacksam så är jag inte riktigt där än. Vem är egentligen det när man är 18 år? 
 
..och även om jag planerar och förbereder mig på att jobba hårt och mycket för att kunna leva som jag vill, så kan jag inte låta bli att drömma och önska att allt bara ska falla på plats av sig själv. Jag dagdrömmer mycket nu för tiden... Om att vinna på triss, komma på en världsförändrande teori eller affärsidé, upptäckas och bli känd föreläsare, ärva en fin skogstomt eller bondgård av någon fin människa eller att vakna upp till en värld där ekonomin inte styr exakt allt. Det skulle vara så skönt att inte behöva tänka på hur många kronor som kommer gå åt till att mätta en kurrande mage... Att få fokusera på vad som ska mätta magen och när skulle generera avsevärt mindre stress. Därav mitt intresse för att odla och framställa egen mat... Då är det inte kronorna som styr, men desto mer huruvida jag faktiskt arbetar helhjärtat för att kunna mätta mitt näringsbehov. 
 
Ett sådant liv kanske ter sig hårt i teorin, men att se på mat som något vi bör värdera i kronor är så... Kallt. Ungefär som vi gör med värme och andra basala behov vi människor har för att kunna överleva. Feminism, antirasism och diverse annat i all ära, men... Vad är viktigast - att förändra strukturer som redan blivit skapade av människor eller att förändra sättet människor skapar på? 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



RSS 2.0