Äntligen
Jag fick något ryck igår och drog med mig pojkvännen ut på en kvällspromenad med avsikten att kasta lite. Att ens få ut mitt UL-spö från garderoben var kämpigt eftersom det hade fastnat i ett spö med kastmete, så tillslut fick jag snällt klippa av flätlinan med nylontafs och knyta på direkt på ett beteslås med tvåfenad orange jigg. Varför jag valde det draget vet jag inte, men det berodde nog mest på att det var det som satt på helt enkelt.
Att knyta gick relativt snabbt vilket känns kul i och med att det gått så lång tid sedan senast, så sedan begav vi oss mot ett av mina favoritställen. Jag haf fått hugg och napp av olika slag där men oftast får man ingenting - vilket var helt okej för mig den här gången då jag mest ville kasta för kastandets skull.
Mycket riktigt några få hugg (min jigg var nog både för stor och i fel färg för de förutsättningar som rådde just då) och inge napp, men jag var så glad så ändå. Härligt med mygg till och med, eftersom det hör till upplevelsen. Tillslut blev jag dock lite girig och skulle kasta mot den grundare delen där jag vet att det ligger en del skit på botten. Lät jiggen sjunka lite väl djupt och så var den fast.
Jag ville inte riskera något med spöt så jag släppte på linan och drog sedan med handen/armen (jag brukar linda linan där ifall jag har långärmat på mig) och så var det slut för den kvällen. Nu är jag så otroligt sugen på mer så vi får se nör jag beger mig ut nästa gång.
