Att åka båt för första gången
Något jag fick kämpa med förra sommaren var att lära mig själva grejen med båt. Jag hade alltså inte ens suttit i en båt som inte var en stor bilfärja (flytande monster) och kände mig rejält liten i tanken på att sitta i en, ja, liten båt. Rädslan fanns kvar rätt så många gånger inför och under sommarens båtturer. Det fanns olika anledningar...
- Vad händer om båten går sönder på något sätt? Hur ska jag bete mig, vad förväntas jag göra? Inte göra?!
- Jag har aldrig i mitt liv blivit sjösjuk, men jag gillar inte när det guppar. Vågor som får en båt att röra sig innebär en absolut livsfara i mitt huvud, i och med att jag har urusel balans och är rädd för att trilla i.
- För mig vore det egentligen inte så farligt att ramla i vattnet på grund av dålig balans när en båt står "stilla". Jag kan simma/flyta och skulle därför inte få panik av att befinna mig i vattnet. Dessutom har jag ju alltid flytväst på mig, så det kompenserar ju rätt så mycket för den tyngd blöta kläder ger. Jag är däremot rädd för själva momentet då jag ska UPP ur vattnet och in i båten igen. Hur ska det gå till, med min kassa motorik? Jag har noll kontroll över att kordinera rörelser som involverar både ben och armar uppe på land, så hur skulle det gå om jag helt plötsligt vill (läs: måste) ta mig upp ur vattnet? Jo, i min värld ser det ut såhär. 1) Aj. Smärta i form av att halka till under ett försök att häva mig upp och slå i haka eller näsa i båtkanten samt att bli dragen i armar och dylikt när jag får hjälp 2) Förnedring. Det pinsamma i att inte kunna ta mig upp och behovet av massiv hjälp som skulle leda till att jag ser ut som en onykter sjöko 3) Mer rädsla. Jag är inte feg någonstans, men har jag en gång varit med om något obehagligt är det inte alltid jag försöker mig på något igen.
Som det ser ut nu så kommer följande sommar inte bli sämre än den förra på båtfronten. I år känner jag många fler son har tillgång till båt, samtidigt som jag fått mer erfarenhet och övning. Paniken infinner sig nog inte på samma sätt som under de första gångerna och jag kommer säkert inte ens tvivla innan jag tar ett stort (vingligt) steg för att ta mig ner i båten. Senaste gången jag åkte båt var med min fiskekompis Sami och då vågade jag till och med stå upp i fören och jigga abborre. Det var däremot ingen match efter Samis vansinnesfärd utanför Jungfrusund, hahahah...
Så, jag ser alltså fram emot att åka båt i sommar. Det trodde jag aldrig att jag skulle göra. För ett år sedan trodde jag inte heller att jag skulle kalla mig själv för FiskeLina, heh..
